Se även Stockholms Universitets hemsida
(Inklusive presentationsbilder!)
Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet hade bjudit in till en konferens med ovanstående tema. Förutom inbjudna föreläsare deltog också representanter från Utbildningsdepartementet, Socialutskottet, Riksdagen, Socialstyrelsen, Högskoleverket, SKL samt Psykiatrin i Stockholms Läns Landsting. Inbjudna var också representanter från olika legitimationsgrundade inriktningar.
Dagen startade med att värdarna för konferensen konstaterade att det ”är kaos inom psykoterapifältet”, och att dagens sammankomst var påkallad för att försöka hitta lösningar på denna situation.
En del av dagens ämne var att belysa att vi snart står inför stora pensionsavgångar och att utbildningsinsatserna för att fylla dessa luckor är alltför knapphändiga. Det finns idag 9 olika teoretiska inriktningar som är legitimationsgrundande. Då det gäller nya utbildningsplatser så ligger familjeterapeutiskt grundad utbildning sämst till. PDT och KBT har högst antal utbildningsplatser. Att få struktur i utbildningarna som finns är att gå in i en djungel. Det finns många oklarheter och olikheter (enl. Fredrik Tyskling).
Det mest övergripande ämnet var dock att psykoterapin måste professionaliseras. I dagens läge är den grundläggande utbildningen helt oreglerad och att utbilda nya psykoterapeuter kräver tid och pengar. Steg -2 utbildningen har ju nyss granskas av UHÄ, och det har inneburit en uppstramning av denna, samt att en del institut fråntagits sin examinationsrätt.
HSV (Högskoleverket)har nu fått i uppdrag att utreda den grundläggande psykoterapeututbildningen (steg 1)inklusive förkunskaps- och behörighetskrav för detta. Man ska också beakta den europeiska utvecklingen av utbildningen. Man gav ingen information om riktlinjer och inriktningar. Detta uppdrag ska vara klart till 31/3 2010.
I paneldebatten uttryckte representanten från Socialutskottet att man framöver måste öka satsningarna på psykiatrin som varit ett eftersatt område inom hälso- och sjukvården. Psykoterapeutisk behandling måste ses som lika viktig som somatisk behandling. Man måste satsa på kvalitet, evidens och beprövad erfarenhet. Det ska finnas tydliga yrkeskrav och legitimation är viktigt. Det är bra att man har olika grundutbildningar. Man måste dock bli bättre på att utvärdera. Forskning ska prioriteras!
Det uttalades i flera omgångar vikten av forskning, utvärdering, metodutveckling och en tydlig professionalisering av psykoterapeutyrket. God kvalitet och patientsäkerhet hör ihop.
Man riktade också kritik mot Socialstyrelsens rekommendationer
om behandling angående ångest och depression, där KBT framhålls som ”bra för
nästan allt”. I denna kritik ligger också att Socialstyrelsen skriver att detta
kan utföras av psykologer eller andra med KBT-utbildning, och med detta menas
att det kan räcka med en kurs på 7,5 poäng.
Från den avslutande diskussionen har jag skrivit ner följande inlägg:
Det skrevs ett manifest under dagen som lyder som följer:
En aktuell kartläggning av psykoterapiutbildningar 2009 visar på ett antal problem och brister beträffande både den aktuella situationen och avseende vissa utvecklingstendenser. Följande frågor kräver utredning och snara åtgärder:
Detta var mitt sammandrag från en mycket intressant dag. För er som är intresserade av att läsa mera så kan ni gå in på www.psychology.su.se .
Direkt efter dagens slut skev jag ner följande sammanfattande intryck:
2009-09-21
Ann-Marie Lundblad
Vetenskaplig sekreterare
