Rötter och vingar – olika generationer systemiker samtalar. Plenumföreläsning.
I familjeterapiföreningen i Stockholm har man under många år haft s.k ”Systemcaféer” där kollegor intervjuat kollegor om deras arbete och tankar kring systemiskt förhållningssätt. Vi tar nu denna form till konferensens stora scen och inbjuder er till att lyssna på ett samtal mellan verksamma systemiker i olika generationer. Görel Fred kommer att intervjua mor och dotter Annika Forsmark och Marta Nannskog samt mor och dotter Laila Aamodt och Hilde Aamodt.
Varför är de systemiker? Vad har de hämtat/hämtar de inspiration från? Är det skillnad på systemisk praktik nu och då? Kommer systemteorin att ”ätas upp” av de större teoribildningarna? Präglar Hilde och Marta sina barn i systemisk tänk såsom Annika och Laila gjorde med dem? Finns det ett systemiskt sätt att förhålla sig till hela sitt liv? Hur märks det?
Så här presenterar dessa fyra kvinnor sig:
Annika Forsmark
Jag
heter Annika Forsmark och är född i Norrköping 1949. Min dotter är Marta
Nannskog. Är uppvuxen i ett arbetarhem med starka värderingar om jämlikhet,
rättvisa och alla människors lika värde. Upplevde en klassresa genom
utbildningen till socionom i Stockholm som hjälpte till att förstå att man kunde
se livet ur många olika perspektiv. Kom tidigt i kontakt med den systemiska
terapin som gav möjligheter att förhålla sig till den verklighet som jag mötte i
terapiskolan inom dåvarande PBU, konsultteam på barnkliniken på Huddinge sjukhus
och senare i privat verksamhet som utbildare, handledare och terapeut. Har haft
ynnesten att lära känna människor som Gianfranco Cecchin, Tom Andersen, Harlene
Anderson och Harold Goolishian.
Har haft ett kärleksförhållande genom livet till språk och berättande, som jag har kunnat få tillfredsställt i läsande, skrivande och samtal med människor om deras livsberättelser.
Marta Nannskog
Jag
heter Marta Nannskog och är född 1977 i Stockholm. Min mor är Annika Forsmark,
familjeterapeut från Norrköping och min far är civilingenjör från Portugal. Jag
uppfostrades i den svenska socialistiska jämställdhetsandan, där fokus låg på
rättvisa och alla människors lika värde. Min mor var dessutom väldigt engagerad
i den då relativt nya systemteorin och umgicks med några av dess förespråkare.
Detta medförde att jag som litet barn, reste med min mor till Europa och USA och
fick träffa människor som Tom Andersen, Gianfranco Cecchin, Harlene Andersen och
Harry Goolishian.
Efter att ha bott i Firenze och Florida bestämde jag mig för att följa i min mors fotspår och utbilda mig till socionom. Jag gick första delen av utbildningen på Stockholms universitet med inriktning på mångkultur och den sista delen på Lunds Universitet med inriktning på bl a systemteorin. Efter examen arbetade jag med rehabilitering av vuxna missbrukare och med ungdomar och deras familjer på Socialförvaltningen i Lund.
Efter ett par år i Kina har jag de senaste fem åren bott i Oslo och arbetat på Barneverntjenesten. Jag är nu utredare för barn mellan 0-12 år och arbetsplatsen jobbar utifrån den systemiska teorin och har stort fokus på nätverksarbete.
Jag känner att hela min uppväxt är präglad av det systemiska synsättet och för mig är den inte en teori utan snarare ett förhållningssätt och en människosyn som man antingen har med sig eller inte.
Laila Granli Aamodt
Jag
heter Laila Ganli Aamodt och föddes1943 i Norland. Efter gymnasiet reste jag
till Oslo och utbildade mig till socionom. Hilde föddes cirka två veckor innan
jag utexaminerades från socialhögskolan. Hon har därmed varit ”socionompåverkad”
från födseln, något som kanske förklarar hennes yrkesval.1972 började jag inom
barn och ungdomspsykiatrin, det är ett arbetsfält som jag tillhört mesta delen
av mitt yrkesverksamma liv. I dag är jag anställd vid Baerums BUP. Här har jag
varit projektledare för ett samarbetsprojekt mellan psykiatrin och
socialtjänstens barngrupper. Målsättningen har varit att hitta helhetslösningar
för barnfamiljer med allvarliga och komplexa problem. Systemiska tekniker har
legat till grund för detta arbete. Vi har speciellt använt oss av Tom Andersens
idéer och hans begrepp reflekterande team. Vi har dessutom hämtat mycket
professionell hjälp och inspiration från Gällivare BUP, en klinik som vi besökt
många gånger.
Att ha en dotter som är socionom och som är minst lika intresserad av yrket som jag själv är väldigt trevligt, professionellt utvecklande och spännande. Ibland glömmer jag att jag är hennes mamma och att jag snart uppnår pensionsåldern. Hellre blir jag gripen av drömmar om projekt som vi kan samarbeta med och utveckla…
Min fritid ägnar jag åt att skriva fackböcker och att sy skinnfällar av garvat skinn.
Två fackböcker har jag publicerat
Den gode relasjonen – støtte, omsorg eller anerkjennelse? (1997), Ad
Notam Gyldendal
Familien mellom mange hjelpere. Refleksjoner i sosialfaglig arbeid.
(2005). Fagbokforlaget.
Hilde Aamodt
Jag
heter Hilde Aamodt och är född 1970 i Oslo. Min mamma heter Laila Aamodt och
liksom henne är jag utbildad socionom. Jag växte upp i ett bostadsområde där
lägenheterna var personalbostäder. Detta innebar att alla vi barn hade en mamma
eller en pappa som antingen var läkare, sjuksköterska, socionom eller psykolog.
På många sätt tror jag att detta satte sin prägel på min barndom. Jag kan så här
i efterhand se att mitt yrkesval inte är en tillfällighet och inte heller är det
utan påverkan från min mamma. Jag har en mastersgrad i socialt arbete. Min
vetenskapliga uppsats bär titeln: Brukermedvirkning: Praksisbaserte
erfaringer og etiske begrunnelser .Uppsatsens tema är brukarinflytande inom
socialtjänstens barngrupper och en diskussion av Hannah Arendts begrepp
handling, ondska och etiskt omdöme i en kontext där makt och dominans är
centralt.
Som anställd inom socialtjänsten möter jag å ena sidan ett linjärt och faktaorienterat tänkesätt där vi som tjänstemän sitter med definitionsmakten, och å andra sidan ett systemiskt tänkesätt där brukarmedverkan är centralt.
I Baerums kommun har vi valt att ha ett systemiskt perspektiv i vårt arbete. Detta är för mig spännande och inspirerande då man gärna förknippar det systemiska synsättet med familjeterapi, behandling och institutioner som kännetecknas av frivillighet. Jag är upptagen av hur det systemiska perspektivet kan bli det grundläggande perspektivet också inom socialtjänstens barn- och ungdomsgrupper. Jag är också upptagen av vilken plats det systemiska tänkandet får i relation till metoder och praktik som har sina rötter i den medicinska modellen.
